Läs värt. En krönika från 2011 av Ekwall!

Egentligen är det inte konstigare än att alla vuxna svenska män som någon gång har spelat fotboll inte bara tror att de är förbundskaptener - de tror sig kunna spela fotboll också. 
Det är därför så många män inte kan låta bli att jämföra dam- med herrfotboll, för alla har något att relatera till och vi tycker att vi kan det bättre. 
Annat med höjdhopp, för hur många tror att de kan hoppa två meter? 

Mejla

Det kan tyckas banalt att ta upp frågan ett år som 2011, men eftersom det ändå vankas VM och eftersom mejlboxar ändå kommer att fyllas med sorglustig bitterhet, så kommer det alltid vara aktuellt.
Vissa ämnen berör för evigt, oavsett om tiden har stått still eller inte.
Att hockey-VM för evigt borde visas i statlig television, som det var på Lennart Hylands tid.
Eller att damfotboll är kass, som det var på Öxabäcks tid.
Därför vet jag att herrar sitter laddade framför sina tangentbord så snart VM har börjat och de ser att tempot är svagare, målvakterna sämre och skotten är lösare... för här ska skrivas anonyma kommentarer om hur usla alla är för att "mitt division 5-lag hade vunnit med 10-0".
1992 som 2011.
Det är för att fotboll är som någon sorts helig ko i den manliga sinnesvärlden.
Vi tycker att vi kan bättre själva, vi tycker att det ska se ut som när män spelar annars är det inte bra nog.
Förslagen har haglat genom åren och det har handlat om att planer ska minskas, bollar ska vara mjukare och kjolar ska vara på.
Förslagen kommer från män som vill att fotboll för tjejer ska degraderas till någonting annat, lite som i hockeyn där man (män) konstaterat att kvinnor visserligen får spela ishockey men de får inte tackla.
Och det finns miljontals historier (tack, men jag har hört alla) om hur det och det pojklaget med 15-åringar besegrat det och det allsvenska damlaget med 8-0.
Men vem är överraskad, vem fan trodde att det skulle vara tvärtom?
Jämförelser mellan män och kvinnor iidrottens värld är för evigt idiotisk och den är dessutom rätt korkad.
Men eftersom relationen mellan män och "deras" fotboll är så nära, så kan de inte låta bli.
Rör inte min fotboll, liksom; Kom inte här och dra miljontals tv-tittare, tro inte att ni lurar någon, för det ska jag säga att ni kan egentligen inte, jag kan mycket bättre och jag kan berätta om det där P15-laget som slog MFF med Lena Videkull... bla bla bla.
Ungefär så.
Som en underbyggd rädsla om att någon ska stjäla något från oss fotbollsmän.
Det som vi tycker att vi kan så bra.
Annat med handboll.
Möjligen protesteras det i Lund, Ystad och Uddevalla, men annars har jag en känsla av att de flesta svenska män inte har någon större relation till handboll än när de ser matcher på tv.
Därför är det lugnt i mejlboxen när de svenska tjejerna spelar handbollsmästerskap. Inga jämförelser överhuvudtaget, trots att de fysiska skillnaderna sannolikt är väldigt mycket större mellan ett herr- och damlag i handboll än i fotboll. På alla sätt.
Eller höjdhopp.
Ingen pissar på Emma Green Tregaro när hon hoppar trettio, fyrtio centimeter lägre än killarna.
Helt enkelt för att rätt få män tror sig kunna hoppa 1.92.
Eller tror att de slår Serena Williams i tennis, Annika Sörenstam i golf eller Tessan Alshammar på 100 fjäril.
Det är klart att damfotboll inte är som herrfotboll.
Lika lite som damtennis inte är som herrtennis.
Dambasket inte är som herrbasket.
Kajsa Bergqvist inte var som Patrik Sjöberg.
Men vem har påstått något annat?
Och varför kan det inte få lov att vara just så?
Det skulle ju vara rätt sjukt om alla var lika bra (som alla män som tittar på fotboll).