säsongen 2012

Ja om man skulle sammanfatta säsongen som varit.

Förra året hade jag lite halvt som halvt uppehåll. Jag var med en del men jag tyckte inte det var roligt.
Däremot avslutades förra säsongen på bästa sett genom en resa till Barcelona och fotbollscup som vi vann. Det är verkligen ett minne för livet.

Allt började för snart ett år sen. Det var sjukt mycket trassel hit och dit. Vilket lag man skulle välja och spela i inför denna säsong. Alla mådde nog lite smått dåligt och alla var väldigt oroliga över hur allt skulle bli. Vi i Sil är ganska kända för att ha en väldigt bra sammanhållning och jag vet att det finns inte många som har det så roligt som vi har. Säg inte emot för jag har svar på det! Därför var nog många oroliga över att man skulle förlora en vän. Man kände att går många dit vill jag också dit osv. Resultatet blev att Sil förlorade några spelare. Hela damlag blev grundlurade av vissa människor. Den besvikelse kommer alltid att sitta kvar. Men man kan inte gå och vara sur och besviken hela livet. Men givetvis har det satt sina spår. MAN GÖR INTE SÅ!. Vissa spelare skötte det snyggt att lämna klubben. Jag själv stod i ett dilemma. Jag var och test tränade för en lag jag inte ens tänker nämna. Allt lät då fantastiskt bra. Jag kände själv att detta kommer att bli hur bra som helst. Föreningen ville satsa på damerna och sätta oss i fokus. Precis som man söker lite som damfotbollsspelare eftersom i dagens läge är det ändå herr fotbollen som går först.

MEN...

Jag tackar SIL och GUD för att jag valde rätt klubb tillslut. Jag gick till Sil 2006 och jag kommer alltid att vara en trogen Silare! Det fanns många anledningar då till att jag verkligen tappade lusten totalt till att gå till den andra föreningen. Så mycket smuts och sådan omogonhet vill man inte bemöta som jag gjorde då. Vuxna människor. Till att sitta på ett möte och säga massa bra saker som låter så genomtänkt till att bli total katastrof. Det är iallafall så jag ser det. Hellre ha fötterna på jorden och känna att jag spelar inte i allsvenskan. Jag behöver inte träna 5 pass i veckan. Jag vill vara i en förening där man tror på dom yngre. Om man vill värva spelare sköter man det snyggt genom att ringa. Jag vill inte vara i en förening där dom desperat mejlar spelare från en annan föreningen för att försöka förstöra för dom och jag vill heller inte bli manipulerad så att jag skulle gå dit. Nu i efterhand vet jag att jag inte är ensam om att vara överlycklig över att jag stannade i Sil.

Vi hade en tuff höst. Många nya spelare. Vi "gamla" silare som man numera får kalla sig är vana vid att allt för det mesta går som på räls. Vi har aldrig haft det så svårt i serien vi har alltid varit ett topp lag i Div 2 och vi har spelat Div 1. Under tiden jag har varit där. Förra året försvann glädjen lite i Sil. I vintras kände jag en ny tändning som jag hade i kroppen. Det kan bara bli bättre. Jag själv kände glädje igen. Serien kom igång och det gick rätt knackigt. Vi vann inte många matcher på vår säsongen. Då kommer den där lilla djävulen in i våra huvuden som säger ni måste vinna, ni måste göra mål nu. Det sätter sig i skallen det vet vi alla. Den där glädjen försvann lite igen. Det är klart det är svårt att spela ihop med många som man inte har spelat ihop med tidigare. Nu i efterhand var det inte så konstigt att det inte riktigt funkade. Vi har hela säsongen haft en väldigt bred trupp men många bra spelare vilket betyder stor konkurrens. Man behövde ge allt för att få starta. Det fanns inga "tränarens favoriter!" och om du kom tex från kik eller något annat bra lag så var det inte givet att du fick starta. Vilket är helt rätt! Som sagt våren var rätt tung i fotbollen. Jag själv blev väldigt frustrerad. Vilket gav resultat på gula kort. Absolut inget jag är stolt över. Jag känner inte igen mig jag har knappt fått ett gult på en hel säsong innan i år fick jag 9st. Sjukt jag vet. Jag kan inte hålla tyst det vet ni redan som spelar med mig. Domaren får mycket skit av mig och lika så spelare som gör mig förbannad. Det är verkligen något jag ska ta med mig inför nästa säsong. Jag måste bli bättre på det!. Jag hoppas ingen har tagit det personligt om jag har skrikit och gormat lite. Det är inte jag Fia som är på planen. Jag förstår inte.. Det är absolut inget illa menat mot mitt lag. Ni vet att jag älskar er allihopa :).


MEN sen kom hösten..
Det kändes som att djävulen var borta i våra kära huvuden och vi bara spelade på. Det har väl rullat lite mer vår väg under hösten kan man säga. Vi fick igång spelet och glädjen fanns där igen! Jag har inte känt sådan glädje i Sil på väldigt väldigt länge! Vi klarade oss och vi är ett div1 lag nästa år!


Vi vet alla att vi har haft det tufft, väldigt tufft denna säsongen efter den starten som vi fick för ett år sedan. Men som Maja sa på mötet förra veckan. Den moralen vi har visat och den glädjen vi har nu slår allt! Jag hoppas att det är fler än jag som känner så!
Vi har varit på botten och vänt. Nu är vill tillbaka :)

/ F